Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris.

Jag eller rättare sagt vi försöker lära honom hur viktigt det är att röra på sig och att det är viktigt att ha en aktivitet. Han behöver inte ha flera, en räcker gott och väl. Ett tag tränade han både fotboll och handboll. Jag hade önskat att han fortsatte med handbollen men det rann ut i sanden. Handbollsträningen är till skillnad från fotbollsträningen på andra sidan stan vilket gör det inte lika smidigt för oss att ta sig dit. Så det var flera orsaker till varför han slutade med handbollen. Men vi får se längre fram, han kanske får lust igen även om det just nu inte verkar så. 

När jag var liten tränade jag gymnastik i flera år. Gymnastik var då en väldigt stor del i pappas släkt, alla hade eller höll på med gymnastik så det var en naturlig del av min barndom. Jag red i flera år, jag gick på ridskola och hade ett stort intresse för hästar. Hästar var ett intresse som mamma hade och som på samma sätt blev en naturlig del i mitt liv. Däremot slutade jag med ridningen i samband med en magoperation som jag gjorde när jag var 9-10 år. Gymnastiken rann ut i sanden i och med att jag tappade intresset. I och med att jag blev äldre blev det fler träningspass vilket inte intresserade mig. När jag väl slutat med gymnastiken och ridningen blev det inga fler aktiviteter för mig. Idag kan jag tycka att mina föräldrar borde sett till att jag började med en ny aktivitet. I låg- och högstadiet levde jag ett väldigt stillasittande liv. Efter skolan åkte man oftast hem och kollade TV om man inte hängde med kompisar hem. 

Eftersom jag själv anser att mina föräldrar borde tagit mer ansvar för att aktivera mig så kommer jag fortsätta styra Wille och se till att han alltid har en aktivitet. Min förhoppning är att han kommer fortsätta vara aktiv när han blir äldre och inte blir så pass stillasittande som jag var.