Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris.

NĂ€r jag jobbade som diskare đŸœ
(null)
 
För ett par dagar sen fick jag se den hĂ€r bilden pĂ„ facebook, ett minne för sex Ă„r sen. DĂ„ jobbade jag som diskare, det var ett sĂ€songsjobb. Och om jag inte minns fel sĂ„ jobbade jag dĂ€r tvĂ„ sĂ€songer, kanske tre. SĂ„ hĂ€r lĂ„ngt i efterhand kan jag inte förstĂ„ hur vi orkade. Jag jobbade kvĂ€llar som diskare pĂ„ helgerna och sambon jobbade ocksĂ„ mycket helger vilket för han innebar att han jobbade dygnspass. Vi var mer eller mindre tvugna att ordna barnvakt nĂ€stan varje helg. Och för att underlĂ€tta för Wille sov vi hos pappa, pappa fick stĂ€lla upp som barnvakt. Om jag jobbade fredag och lördag innebar det att vi Ă„kte till pappa pĂ„ fredag eftermiddag. Jag började jobba vid 17.00 och slutade strax efter tolv pĂ„ natten. PĂ„ lördagen vaknade vi upp hos pappa och jag började jobba igen klockan 12.00. Jag jobbade alltid 12 timmar pĂ„ lördagar vilket var rĂ€tt jobbigt emellanĂ„t. Fördelen med jobbet var dock att det var ett enkelt jobb. Jag fick jobbet genom kontakter och det krĂ€vdes inte mycket utav mig. SĂ„ lĂ€nge jag sĂ„g till att disken blev ren och att det var stĂ€dat i köket var de nöjda. Ytterligare en fördel med jobbet var att jag var ledig rĂ€tt mycket. Jag jobbade oftast fredag, lördag och söndag. I början och i slutet av sĂ€songen jobbade vi flera pass per vecka, dĂ„ kunde jag jobba onsdag-söndag men det var oftast bara en eller ett par veckor. 
 
Att jobba som diskare var inte vĂ€rldens roligaste jobb. Det Ă€r rĂ€tt trĂ„kigt, dĂ€remot tyckte jag Ă€ndĂ„ att det var helt okej, det var inte sĂ„ farligt. Det var som vilket jobb som helst och jag tjĂ€nade helt okej. Men stor anledning till att jag orkade jobba dĂ€r dĂ„ var fram för allt för att det var ett sĂ€songsjobb. I lĂ€ngden hade det aldrig gĂ„tt, jag hade aldrig stĂ„tt ut att jobba dĂ€r flera dagar i veckan. Det var ocksĂ„ rĂ€tt mĂ„nga som jobbade dĂ€r. Vi var tvĂ„ som jobbade som diskare. Resten bestod av serveringspersonal och kockar. Och jag minns att jag aldrig riktigt trivdes i den gruppen. För det var en rĂ€tt stor grupp pĂ„ jobbet som umgicks privat och kĂ€nde varandra vĂ€l. Det var aldrig nĂ„got som intresserade mig, jag vill helst bara jobba och tjĂ€na pengar. Det var alltid bra stĂ€mning dĂ€r och alla var trevliga men vid den tiden var jag inte bekvĂ€m i att lĂ€ra kĂ€nna nĂ„gon, jag vill helst vara för mig sjĂ€lv. Och det mĂ€rktes, pĂ„ en personalfest fick mĂ„nga i personalen smeknamn. Mitt smeknamn blev "norrlĂ€nningen", just för att jag i förhĂ„llande till det allra flesta andra pĂ„ jobbet var sĂ„ tyst. Och det var faktiskt helt okej för mig, för det var just precis sĂ„ jag ville ha det, det var det nog inte mĂ„nga som förstod dĂ„. 
 
Men jag blev definitivt en erfarenhet rikare. Och det hĂ€r jobbet var det jag gjorde precis innan jag bestĂ€mde mig för att lĂ€sa upp slutbetyget för gymnasiet. Jag minns att det var under ett pass som jag bestĂ€mde mig och det Ă„ngrar jag inte, det Ă€r snarare det bĂ€sta jag gjort.