För ett par dagar sen fick jag se den hÀr bilden pÄ facebook, ett minne för sex Är sen. DÄ jobbade jag som diskare, det var ett sÀsongsjobb. Och om jag inte minns fel sÄ jobbade jag dÀr tvÄ sÀsonger, kanske tre. SÄ hÀr lÄngt i efterhand kan jag inte förstÄ
hur vi orkade. Jag jobbade kvÀllar som diskare pÄ helgerna och sambon jobbade ocksÄ mycket helger vilket för han innebar att han jobbade dygnspass. Vi var mer eller mindre tvugna att ordna barnvakt nÀstan varje helg. Och för att underlÀtta för Wille
sov vi hos pappa, pappa fick stÀlla upp som barnvakt. Om jag jobbade fredag och lördag innebar det att vi Äkte till pappa pÄ fredag eftermiddag. Jag började jobba vid 17.00 och slutade strax efter tolv pÄ natten. PÄ lördagen vaknade vi upp hos pappa
och jag började jobba igen klockan 12.00. Jag jobbade alltid 12 timmar pÄ lördagar vilket var rÀtt jobbigt emellanÄt. Fördelen med jobbet var dock att det var ett enkelt jobb. Jag fick jobbet genom kontakter och det krÀvdes inte mycket utav mig. SÄ
lÀnge jag sÄg till att disken blev ren och att det var stÀdat i köket var de nöjda. Ytterligare en fördel med jobbet var att jag var ledig rÀtt mycket. Jag jobbade oftast fredag, lördag och söndag. I början och i slutet av sÀsongen jobbade vi flera
pass per vecka, dÄ kunde jag jobba onsdag-söndag men det var oftast bara en eller ett par veckor.
Att jobba som diskare var inte vÀrldens roligaste jobb. Det Àr rÀtt trÄkigt, dÀremot tyckte jag ÀndÄ att det var helt okej, det var inte sÄ farligt. Det var som vilket jobb som helst och jag tjÀnade helt okej. Men stor anledning till att jag orkade
jobba dÀr dÄ var fram för allt för att det var ett sÀsongsjobb. I lÀngden hade det aldrig gÄtt, jag hade aldrig stÄtt ut att jobba dÀr flera dagar i veckan. Det var ocksÄ rÀtt mÄnga som jobbade dÀr. Vi var tvÄ som jobbade som diskare. Resten bestod
av serveringspersonal och kockar. Och jag minns att jag aldrig riktigt trivdes i den gruppen. För det var en rÀtt stor grupp pÄ jobbet som umgicks privat och kÀnde varandra vÀl. Det var aldrig nÄgot som intresserade mig, jag vill helst bara jobba
och tjÀna pengar. Det var alltid bra stÀmning dÀr och alla var trevliga men vid den tiden var jag inte bekvÀm i att lÀra kÀnna nÄgon, jag vill helst vara för mig sjÀlv. Och det mÀrktes, pÄ en personalfest fick mÄnga i personalen smeknamn. Mitt smeknamn
blev "norrlÀnningen", just för att jag i förhÄllande till det allra flesta andra pÄ jobbet var sÄ tyst. Och det var faktiskt helt okej för mig, för det var just precis sÄ jag ville ha det, det var det nog inte mÄnga som förstod dÄ.
Men jag blev definitivt en erfarenhet rikare. Och det hÀr jobbet var det jag gjorde precis innan jag bestÀmde mig för att lÀsa upp slutbetyget för gymnasiet. Jag minns att det var under ett pass som jag bestÀmde mig och det Ängrar jag inte, det Àr snarare
det bÀsta jag gjort.