God morgon.
Det senaste två dagarna har jag känt mig rätt nere till och från. Mycket har nog med att göra att julen är över och det blev flera sena nätter men också för att vi i år firade jul lite annorlunda. Vanligtvis brukar vi alltid fira jul med
min släkt hemma hos min faster. Det gjorde vi inte i år och det är på grund av jag och pappa för tillfället inte har någon kontakt. Under det här året har jag insett hur pass få i min släkt som faktiskt ställer upp för mig när jag behöver det
som mest. Sen i somras är det ingen i från släkten som har hört av sig, den enda jag har kontakt med är en av mina fastrar. Och vi hade kunnat åka dit under jul och hälsat på släkten när pappa inte var där men på grund av att ingen ägnat någon
större omtanke åt mig valde jag att inte åka dit. Min förhoppning var att jag vid det här laget skulle fått en ursäkt från pappa. Någon ursäkt har jag dock inte fått än, snarare har han gjort allt annat än att be om ursäkt det få gånger
han hört av sig. Och det är jobbigt, det känns som att jag står och trampar på samma ställe, jag kommer ingenvart. Jag hade gärna börjat det nya året utan att ha det här hängandes över mig. Jag vill gå vidare och lämna allt jobbigt som varit.
Och det kommer jag få göra, oavsett om det kommer en ursäkt eller ej så kommer jag fortsätta med mitt. Jag får helt enkelt gilla läget fast det hade underlättat betydligt om jag hade fått den ursäkten jag förtjänar. Jag känner
mig emellanåt värdelös och ganska ensam efter allt som hänt det senaste året. Jag trodde faktiskt att flera i min släkt skulle ställa upp och finnas där för mig. Men det här är faktiskt inte första gången heller, jag har genom åren fått
uppleva det här flera gånger. Det finns tyvärr alldeles för många i min närhet som hellre väljer att sopa saker under mattan än att stå upp för sina nära och kära när det verkligen behövs.
0 kommentar(er)
