Igår pyntade vi granen, det blev väldigt fint och mysigt här hemma. Det enda som fattas nu är alla julklapparna...
Något som drabbat mig enda sen jag var liten är att det är många i min närhet som svikit mig. När jag var yngre svek mamma mig många gånger. I perioder var hon inte så närvarande som jag gärna önskade. Vi hade i perioder en väldigt ansträngd relation
och väldigt svårt att kommunicera och komma varandra närmare. Tack och lov så är vår relation idag mycket bättre och det kompenserar för alla våra "dåliga" år vi hade. Men jag har också upplevt att flera i min släkt på pappas sida svikit
mig genom åren och inte funnits där när jag behövt det som mest. Allra tydligast blev det i år när också pappa svek mig. Det var nog det allra största sveket och har också resulterat i att jag återigen känner mig sviken av vissa i min släkt.
Efter att jag bröt kontakten med pappa har jag endast haft kontakt med en av mina fastrar. Ingen annan. Det är ingen i släkten som hört av sig eller på något sätt försökt stötta mig det här året. Och förutom det så har jag också upplevt
när nära vänner sviker en. Och då har det varit vänner som från den ena dagen till den andra bara försvinner och inte hör av sig igen.
Det borde inte vara svårt att förstå varför jag har svårt att lita på människor. Till och från sen jag var liten har jag många gånger blivit sviken och känt mig väldigt ensam. Och det är också många i min närhet som under åren inte funnits där när
jag behövt det som mest.
Vissa dagar blir det för mycket och idag är en sån dag. Jag känner själv att jag växlar snabbt i humöret och att jag inte har någon energi. Det kanske inte syns men det är så det känns inombords i alla fall. Jag känner mig ledsen och förbannad, allt
på en och samma gång.
0 kommentar(er)
